FOGELBERG

Älskling du säger att du är nykter, du säger att jag är taskig för att jag är söt och du till och med säger att det bara är jag. Men vad säger du till andra? Till dom när jag inte längre hör. Är det vad du egentligen tycker när du viskar orden till mig. För du behöver inte ljuga för mig. Det gör mig ändå bara glad för stunden. I längden blir jag lyckligare av dina sanna ord. Än att jag ovetande bakom din rygg ska bli omtalade i andra ord, än dom du anger till mig. Jag vill inte längre vara ditt offer. Åh, ge mig mod att våga göra något åt min verklighet. Även om jag inte har facit i handen. Jag vet så väl att jag aldrig får det. Sanningen ligger så långt bakom det jag får höra och veta.
Bakom min veklighet.

Frågan ekar i huvudet på mig. Det ekar som den kalla och hårda vinden som blåser utanför mitt fönster. Här sitter jag med pennan i handen och ställer mig själv frågan, ska det någonsin bli vi två? Du har själv ställt frågan en gång till mig, Nina kommer det någonsin kunna bli vi?

Jag har lärt mig med tiden att tygla känslor. Men nu söker jag hjälp. Men jag vet att den enda som kan hjälpa mig är du. Jag vill så gärna fråga dig rätt ut, samma fråga som du en gång ställde till mig, kommer det någonsin att kunna bli vi? Men om jag inte får fram orden, om jag blir som förstummad i din närhet och din värme. När du ligger så tätt in till mig så jag knappt vågar andas för jag är så rädd att du ska försvinna.
Jag är så rädd om dig.

Jag har haft så många chanser att fråga, så mycket tid att bara prata med dig om oss. Men vi pratar alltid om alla andra om, om allt annat. Dom ända som pratar om oss är våra vänner. Dom vågar, dom ställer frågan till oss, är det ni nu?

Var gång dom ställer frågan, blir jag lika tyst. Jag vill höra ditt svar. Jag vill vet vad du tänker säga. Men var gång väljer du nya sätt att berätta för dom att vi inte är tillsammans på grund av mig. Och var gång vänder jag mig om jag spänner ögonen in i dig. På grund av mig. Vad menar du med det. Du vet så väl innerst inne. Du vet att du redan fått mitt hjärta och du vet så väl att allt bara är på grund av dig. Varför säger du en såkallad sanningen till dom och en annan sanningen till mig?
Vad är den sanna sanningen.

Jag har tusen frågar men bara en kärlek. En kärlek som brinner i hjärtat på mig. Åh mamma jag orkar inte mer. Jag vill bara somna i din famn. Du har alltid skyddat mig från allt ont. Jag har ont nu. Kärleken gör så sjukt ont. Mamma har du någonsin känt som jag. Har någon människa någon gång sårat dig på detta sätt? Du är den finaste människan jag har och det skulle egentligen bara såra mig att få veta att någon någonsin gjort dig illa. Berätta det inte förresten. Jag vill inte veta längre.
Mamma jag älskar dig.