FOGELBERG

Vi pratar om sex. Alltid handlar det om sex. Jag är trött på sex. Trött på att envist knulla mig genom meningslösa lördagar med alla världens ihåligaste hjärtan. Jag hatar det. Hatar allt. Hatar dig. Med hela mitt förbannade hjärta hatar jag dig för att du är en av dom. En av dom som bara knullar med ett av världens ihåligaste hjärta. Eller. Jag hatar att det inte står någon utanför min dörr som hindrar mig från att åka till alla och ingen alls.

Kärlek föder hat, älskling. Så som sommar föder liv. Jag vet för du gav mig liv. Sen tog du liv tillbaka och inte ens död kunde du ge mig i kompensation. Jag går som i trans. Söker efter framtid i en reflektion. I en krossad spegelbild. Söker för att finna men allt jag får är dåtid för du står i min väg. Du skymmer sikten framåt. Jag vänder mig om men vägen tillbaka har snöat igen och helvetet är den enda vägen ut för till himlen kommer jag aldrig utan dina kyssar. 
Jag tänker på att glömma dig varenda sekund.

Någon annan andas din favoritparfym inatt. Någon annan är du. Själv är jag någon helt annan stans än hos dig. Med hans tunga och i min mun. Vi snurrar fast vi står still berusade av allt vi aldrig kan få. Du i mina tankar och hans händer på min kropp. På den kropp som skulle vara din. Jag minns inte längre hur länge jag älskat dig. Jag har tappat räkningen på dagarna i ett virrvar av konstgjord kärlek och kyssar av is där du spelar huvudrollen i en film som aldrig blir gjord. Men jag minns den första kyssen. Minns mjuka läppar mot slutna ögonlock mitt i allt folkvimmel. Minns din blåa blick och ditt hår. Jag minns allt. Mot min vilja minns jag dig. Mot min vilja älskar jag dig.

Du är så förbannat vacker att vintern låter sina iskristaller smälta så din avbild kan speglas i den forsande vårfloden. Jag hatar vinter och vår för att de tar dig från mig. Hatar sommaren för att den kommer med frihet och med friheten försvinner du. Jag hatar att jag älskar dig, och älskar dig så mycket att jag hatar mig. Farliga ord om sanningen. Ord som du skickat till mig när solen reste sig över bergen och sänkte sitt ljus över hennes hår. Flickan i din säng. Flickan på min plats. Hon sover men du är vaken. Precis som jag och stilla älskar vi varandra på avstånd i en morgon som ännu inte riktigt trängt genom den tysta natten. Jag kommer alltid att älska dig när solen går upp. Och ännu mer när solen går ner. Men dessemellan ska jag hata dig. Hata dig tills luften tar slut.

Hata dig för att du är den enda jag älskar.