FOGELBERG

En morgon som kanske många andra, vakna och slå upp ögonen. Fast idag med lite mer smärtor än vanligtvis.
Bakfyllan tar över och jag vill bara försvinna. Man börjar som var söndag lova sig själv att aldrig mer dricka, den vätskan som gör att hela magen kan jämnföras med en dag på Liseberg, huvudet vill jag inte ens prata om.

Men nästa helg står man ändå i baren och bedövar sin lever. Att man bara får vara så otorligt korkad.

Sen kommer jag tänka på gårdagen. Vilken helkväll! Tack Matilda, min sköna. Att dansa i neon med dig, det vill jag göra hela livet.

Verkligeheten kommer ifatt.
Huvudet verker fortfarande, men jag tar mig upp ur sängen som ser ut som om  natten varit tung. Vänt och vredit på mig för att få en lugn stund från det snurrande rummet. Jag kollar på den sletna telefonen. Ska jag slå ditt nummer? Men lika snabbt som tanken hinner slå mig, lägger jag tillbaka telefonen på nattduksbordet och travar ut i köket efter vatten, dricka något utan alkohol.

Duschens kalla strålar slår mot kroppen. Jag kan inte annat än njuta.

Hela jag mår bättre. Lättnad!
Idag har jag inte bara tagit tillbaka min frihet, utan även brottats med tanken att telefonen ska få ligga kvar där den ligger. Det blir inget samtal. Däremot ska jag slänga på mig min sletna urkvättade skjorta och mina blåa halvdana jeans, sen sak jag med raska steg stiga rätt hem till ditt enkla hem och slå mig ner. Jag är redan på väg ..

Vilken trist dag, men en möjlighet. Nu ska mailet iväg!