Kontorsjobb är desamma som ensamhet.
Sitter på jobb, just nu är det hyffast lugnt. Inte allt för mycket att göra på skärmen framför mig.
Kontoret är lika trist och dystert som var morgon. I alla fall i mitt eget lilla utrymme, Jag hör fortfarande dom hemska orden från chefen, när jag fick tillgång till eget; där inne får du det bra, lugn och ro, så bra va? Kan du få jobba i fred.
Nä rädda mig, döda mig vad fan som helst. Jag vill tillbaka där man får sitta i gemenskapen. Där man har ljud om kring sig hela tiden och där man får jobba i takt till musik och skit snack.
Eget kontor är som att bli innelås och till sist tinnar man bort av ensamheten. Speciellt när arbetsuppgifterna jobbas undan snabbt och man får hänga på typ bilddagboken, bloggen och msn!
Men jag vägrar i alla fall stänga dörren!
Jag öppnar fönstret också för att släppa in ljus och luft i mitt rum. Tar två ljupa andetag och tänker att jag borde gå tillbaka det jag ska göra, jobba genom att trycka på tagentknappar och allt vad man kan göra med en faktura eller ett datasystem, som för tillfället är min största uppgift. Skjut mig! Efter det, ska jag gå ut här ifrån till dom andra och fortsätta lyssna på skit-snacket! För här inne lär jag bli knäpp i förtid!
Ekonomi är kul, men inte ensam.
Tur jag skriver, så jag inte börjar prata med mig själv snart ^^
FREDAG BETYDER HELG
Tacka fan för den.
