Jag ville alltid vara din.
jag fryser, med händerna på tagenterna försöker jag förklara.
kroppen darar, jag har svårt att värma mig själv. jag täcker min kropp med kläder, stort täcke. men ingenting lyckas värma mig. jag fryser ändå. för kroppen är genom kyld efter gårdagens händelse. jag försöker förstå att det bara gör ont för ett tag. all kärlek tar slut, ingen varar för evigt. och trotts att jag varit med om det förr så många gånger, gör det lika ont var gång ändå. denna gången kanske det gjorde ondast. jag minns inte. alla tårar gjorde min väg suddig och kroppen har ingen energi kvar, utan mat och utan dig. vad ska den leva på. jag vet att med tiden går all smärta bort, kvar blir bara minnen. men just nu, gör det så ont att det till och med skulle kännas skönt att kastas genom klipporna. jag ska gå glömma och gå vidare älskling. men jag vet inte om jag klarar det idag, kanske inte heller imorgon.
hur kan jag göra så här mot mig själv? jag skapar mina egna problem, jag har själv satt mig i denna sitsen. hur i hela helevete kunde jag göra så här mot själv. för att sen komma på att: Nej fan det var inte så här det låg till, jag var nog ganska överlycklig ändå.
vi delade en kort tid, men ändå hann vi få så många minnen. och det är dom som ekar i huvudet nu! allt jag kastade i sjön. som om jag inte var tacksam nog. som om jag är ett bortskämt litet barn, som bara skriker efter mer. vad skulle du gjort annorlunda? vad begär jag. förlåt älskling, jag inser mina fel. men du är inte lätt att leva med. det är ingen av oss två. jag önskar bara du visat och kämpat lite mer. jag ville bara vara älskad.
jag vet inte hur jag ska handtera nästa vecka. jag kan inte ens hantera denna. kan jag för en gångs skull inte bara få spola tillbaka tiden? bara en dag eller två. mitt hjärta skriker av ångest. och nu är allt försent. ingenting blir som det var, det var du och jag. idag finns det bara jag kvar. jag har aldrig varit så rädd för kärleken. men nu måste jag ta nya tag. med eller utan dig. och väljer utan! jag ska bara vara stark nog.
jag la min framtid i din hand. jag kan fortfarande se framtiden med dig. men på söndag när du kommer hem, kan jag nog inte det längre. säg att du ångrar dig din jävla apa.
kroppen darar, jag har svårt att värma mig själv. jag täcker min kropp med kläder, stort täcke. men ingenting lyckas värma mig. jag fryser ändå. för kroppen är genom kyld efter gårdagens händelse. jag försöker förstå att det bara gör ont för ett tag. all kärlek tar slut, ingen varar för evigt. och trotts att jag varit med om det förr så många gånger, gör det lika ont var gång ändå. denna gången kanske det gjorde ondast. jag minns inte. alla tårar gjorde min väg suddig och kroppen har ingen energi kvar, utan mat och utan dig. vad ska den leva på. jag vet att med tiden går all smärta bort, kvar blir bara minnen. men just nu, gör det så ont att det till och med skulle kännas skönt att kastas genom klipporna. jag ska gå glömma och gå vidare älskling. men jag vet inte om jag klarar det idag, kanske inte heller imorgon.
hur kan jag göra så här mot mig själv? jag skapar mina egna problem, jag har själv satt mig i denna sitsen. hur i hela helevete kunde jag göra så här mot själv. för att sen komma på att: Nej fan det var inte så här det låg till, jag var nog ganska överlycklig ändå.
vi delade en kort tid, men ändå hann vi få så många minnen. och det är dom som ekar i huvudet nu! allt jag kastade i sjön. som om jag inte var tacksam nog. som om jag är ett bortskämt litet barn, som bara skriker efter mer. vad skulle du gjort annorlunda? vad begär jag. förlåt älskling, jag inser mina fel. men du är inte lätt att leva med. det är ingen av oss två. jag önskar bara du visat och kämpat lite mer. jag ville bara vara älskad.
jag vet inte hur jag ska handtera nästa vecka. jag kan inte ens hantera denna. kan jag för en gångs skull inte bara få spola tillbaka tiden? bara en dag eller två. mitt hjärta skriker av ångest. och nu är allt försent. ingenting blir som det var, det var du och jag. idag finns det bara jag kvar. jag har aldrig varit så rädd för kärleken. men nu måste jag ta nya tag. med eller utan dig. och väljer utan! jag ska bara vara stark nog.
jag la min framtid i din hand. jag kan fortfarande se framtiden med dig. men på söndag när du kommer hem, kan jag nog inte det längre. säg att du ångrar dig din jävla apa.
Jag bara litar på dig.
Andreas jag vill hålla av dig, utan att hålla fast dig.
För jag älskar värmen från din kropp när du håller om mig,
även om det ibland kan bli alldeles för varmt.
Jag vill ha dig, utan att äga dig.
För jag älskar när du håller om mig tryggt och säkert,
trots att jag känner mig så liten då.
Jag vill tycka om dig, utan att göra om dig.
För jag älskar att du är precis som du är,
trots att du kan vara så svår.
Jag vill vara nära dig, utan att kväva dig.
För jag älskar att hålla din hand i min,
även om det kan bli lite svettigt.
Jag vill ge dig kärlek, utan att ställa krav eller villkor.
För jag älskar att mitt liv ligger i dina händer,
trots att det är så riskfyllt.
Jag vill vara din människa på jorden.
För du är den jag litar på,
även om dom människorna är få.
