FOGELBERG

Regnet piskar hennes rygg. Hon har dragit upp hättan så långt över huvudet att hon bara ser sina egna fötter där hon tar sig igenom det våta gatorna. Där har hon gått länge nog. Regnet vill inte avta.

Hon är så medveten om att hon valt fel. Var dag hamnar vi i vägsjäl. Ett måste att välja en väg, vidare i livet. Hela livet kommer det vara så. Det är bara du som väjler dina egna vägar. Det är bara som sätter dina egna stopp!

Men vilken väg du än tar. Om så regnet piskar skiten ur dig. Så titta aldrig bakåt, låt det vara minnen. För den tiden är förbi. Du kan aldrig pausa. Tiden tickar var du än går.

Efter regn kommer solsken.

Det var längesen hon var så våt. Men när hon tar av sig hättan från ansiktet och tillsist vågar kolla upp. Kan hon känna att hon har solen i naken. Det är svårt att förstå. Men det är sant. Regnet har lagt sig på gataorna och himlen är klarare än någonsin.

Hon vill nästan bara dansa runt där hon står mitt på trottoaren. Även om kläderna fortfarande är våta, så torkar dom.  Lyckan av att slippa glömma sig under sin hätta. Under en mask. För att dölja sig själv.

Hon är lycklig.

Efter ensamheten kommer det någon att dela tiden med.

Han tar hennes hand, håller den hårt och börjer sig fram mot hennes öra. Ska hon våga lyssna på vad han har att säga. Kommer regnet piska henne snart igen. Hon vågar knappt chansa. Men hon lyssnar till hans väl valda ord. Hans mun formar, jag vill alltid vara din.

När hela världen står utanför. Alla kan se två människor som känner lycka, men ingen kan komma inpå dom. Hon släpper ingen så nära. Resten får stå där och bara kolla på. När dom älskar i solens värme.