FOGELBERG

Älskling du säger att du är nykter, du säger att jag är taskig för att jag är söt och du till och med säger att det bara är jag. Men vad säger du till andra? Till dom när jag inte längre hör. Är det vad du egentligen tycker när du viskar orden till mig. För du behöver inte ljuga för mig. Det gör mig ändå bara glad för stunden. I längden blir jag lyckligare av dina sanna ord. Än att jag ovetande bakom din rygg ska bli omtalade i andra ord, än dom du anger till mig. Jag vill inte längre vara ditt offer. Åh, ge mig mod att våga göra något åt min verklighet. Även om jag inte har facit i handen. Jag vet så väl att jag aldrig får det. Sanningen ligger så långt bakom det jag får höra och veta.
Bakom min veklighet.

Frågan ekar i huvudet på mig. Det ekar som den kalla och hårda vinden som blåser utanför mitt fönster. Här sitter jag med pennan i handen och ställer mig själv frågan, ska det någonsin bli vi två? Du har själv ställt frågan en gång till mig, Nina kommer det någonsin kunna bli vi?

Jag har lärt mig med tiden att tygla känslor. Men nu söker jag hjälp. Men jag vet att den enda som kan hjälpa mig är du. Jag vill så gärna fråga dig rätt ut, samma fråga som du en gång ställde till mig, kommer det någonsin att kunna bli vi? Men om jag inte får fram orden, om jag blir som förstummad i din närhet och din värme. När du ligger så tätt in till mig så jag knappt vågar andas för jag är så rädd att du ska försvinna.
Jag är så rädd om dig.

Jag har haft så många chanser att fråga, så mycket tid att bara prata med dig om oss. Men vi pratar alltid om alla andra om, om allt annat. Dom ända som pratar om oss är våra vänner. Dom vågar, dom ställer frågan till oss, är det ni nu?

Var gång dom ställer frågan, blir jag lika tyst. Jag vill höra ditt svar. Jag vill vet vad du tänker säga. Men var gång väljer du nya sätt att berätta för dom att vi inte är tillsammans på grund av mig. Och var gång vänder jag mig om jag spänner ögonen in i dig. På grund av mig. Vad menar du med det. Du vet så väl innerst inne. Du vet att du redan fått mitt hjärta och du vet så väl att allt bara är på grund av dig. Varför säger du en såkallad sanningen till dom och en annan sanningen till mig?
Vad är den sanna sanningen.

Jag har tusen frågar men bara en kärlek. En kärlek som brinner i hjärtat på mig. Åh mamma jag orkar inte mer. Jag vill bara somna i din famn. Du har alltid skyddat mig från allt ont. Jag har ont nu. Kärleken gör så sjukt ont. Mamma har du någonsin känt som jag. Har någon människa någon gång sårat dig på detta sätt? Du är den finaste människan jag har och det skulle egentligen bara såra mig att få veta att någon någonsin gjort dig illa. Berätta det inte förresten. Jag vill inte veta längre.
Mamma jag älskar dig.

Jag är förbannad. Förälskad och förbannad. Jag ringer. Det går signaler. Hej det är .. Hallå, någon där? Förstummad. Får inte fram att ord längre. Och dom små orden som kommer fram är så tysta att du inte ens kan höra dom. Orden jag vill säga till dig har jag för längesedan redan förutsett. Men dom är som fast i magen på mig. Luren läggs på. Först nu törs jag skrika ut vad jag känner. Jag försöker få dig att förstå hur kort livet är. Livets hjärtslag sitter i generna. Hur många slag hjärtat ska slå innan vi dör. Och det är du som får mitt hjärta att slå. Vad händer om jag aldrig kommer våga berätta det för dig. Att det är du som sakta tar livet av mig. Jag har försökt så många gånger. Denna gången ville jag lyckas. Men den pipande signalen i mitt öra är allt som finns kvar och inatt är det ingen annan än den svarta natthimlen utanför mitt fönster som ser mina tårar på kinden. Jag vill ha dig nu. När du är varm. Jag vill leva det korta livet med dig om det så skulle vara i bara en dag. Jag väljer en kyss. En enda kyss från dina levande läppar framför en evighet med din kalla kropp långt ner under marken för det är där vi hamnar när vi dör. Sida vid sida. Hand i hand. Och älskling, vi kommer inte ens veta om det. Det är dit vi kommer när vi har älskat varandra till döds. På riktigt. Men älskade, älskade du. Jag vill ha dig varm. Jag vill ha oss liv.

För du får inte säga att vi ska vara tillsammans i himlen
när jag vet att himlen inte finns ..

Vi pratar om sex. Alltid handlar det om sex. Jag är trött på sex. Trött på att envist knulla mig genom meningslösa lördagar med alla världens ihåligaste hjärtan. Jag hatar det. Hatar allt. Hatar dig. Med hela mitt förbannade hjärta hatar jag dig för att du är en av dom. En av dom som bara knullar med ett av världens ihåligaste hjärta. Eller. Jag hatar att det inte står någon utanför min dörr som hindrar mig från att åka till alla och ingen alls.

Kärlek föder hat, älskling. Så som sommar föder liv. Jag vet för du gav mig liv. Sen tog du liv tillbaka och inte ens död kunde du ge mig i kompensation. Jag går som i trans. Söker efter framtid i en reflektion. I en krossad spegelbild. Söker för att finna men allt jag får är dåtid för du står i min väg. Du skymmer sikten framåt. Jag vänder mig om men vägen tillbaka har snöat igen och helvetet är den enda vägen ut för till himlen kommer jag aldrig utan dina kyssar. 
Jag tänker på att glömma dig varenda sekund.

Någon annan andas din favoritparfym inatt. Någon annan är du. Själv är jag någon helt annan stans än hos dig. Med hans tunga och i min mun. Vi snurrar fast vi står still berusade av allt vi aldrig kan få. Du i mina tankar och hans händer på min kropp. På den kropp som skulle vara din. Jag minns inte längre hur länge jag älskat dig. Jag har tappat räkningen på dagarna i ett virrvar av konstgjord kärlek och kyssar av is där du spelar huvudrollen i en film som aldrig blir gjord. Men jag minns den första kyssen. Minns mjuka läppar mot slutna ögonlock mitt i allt folkvimmel. Minns din blåa blick och ditt hår. Jag minns allt. Mot min vilja minns jag dig. Mot min vilja älskar jag dig.

Du är så förbannat vacker att vintern låter sina iskristaller smälta så din avbild kan speglas i den forsande vårfloden. Jag hatar vinter och vår för att de tar dig från mig. Hatar sommaren för att den kommer med frihet och med friheten försvinner du. Jag hatar att jag älskar dig, och älskar dig så mycket att jag hatar mig. Farliga ord om sanningen. Ord som du skickat till mig när solen reste sig över bergen och sänkte sitt ljus över hennes hår. Flickan i din säng. Flickan på min plats. Hon sover men du är vaken. Precis som jag och stilla älskar vi varandra på avstånd i en morgon som ännu inte riktigt trängt genom den tysta natten. Jag kommer alltid att älska dig när solen går upp. Och ännu mer när solen går ner. Men dessemellan ska jag hata dig. Hata dig tills luften tar slut.

Hata dig för att du är den enda jag älskar.