Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu.
Väntar på ditt samtal. Jag vill ha dig här nu.
Kan du sluta jobba, kan du sluta sova!
Om du hade den mista aning hur mycket du betyder för mig.
Jag hade svårt att binda mig, svårt att hitta någon jag ens ville tänka tanken att dela livet med.
Jag bara letade fel hos alla jag möte, men hos dig ser jag inte ett enda!
Var du än befinner dig. Har du en famn för mig ..
Över allt på jorden finns det männskor som vet att lyckan till sist hittar än.
Både på gott och ont.
Döda mig så trist jag har just nu. Ensam på kontoret :/
Låt mig få komma hem istället!
Rädda mig.
Men jag tänker framåt, höhö.. för ikväll blir det nog en runda till emma så mysigt
och imorgon blir det thomsen för hela slanten. Sen på lördag blir det den efterlängade
fikan med älskade martin! Överlängesen jag träffa honom nu, säkert 1 år, kanske mer.
Förresten grattis till lägenheten, jag stannar dock kvar här i helsingborg:et ett tag till!
Men lördagen är inte slut där för sen har jag lovat den där sötaste att stå för maten.
Inte allt för ofta. Men nästa gång blir det hans tur! Ja jo vi får se hur det slutar.
Eller så kan man ju alltid vända på det, jag vill aldrig möta slutet med dig. <3
Så jag ska nog stå ut 2 timmar till på jobbet. Usch det är verkligen 2 timmar kvar!
Men jag är nöjd! :) det kunde ju varit jobbigt att jobba.
Pusstja folket!
20 Iprem och en dos kärlek.
Landade på jobb på för en timme sedan.
Sitter och småfryser hela tiden, men de gjorde jag förvisso hela förra veckan också. Min kropp verkar inte vilja bli riktigt frisk, har ont precis över allt och benen skakar non stop. Var enda ben i mig är som en öm punkt. Men det sista jag vill är att sjukanmäla mig och åka hem för att krypa ner i min säng. Jag klarar det helt enkelt inte. Att bara ligga där och tycka synd om mig själv, som om jag inte gör det redan. Men det inte samma sak, här håller arbetet igång mig och får mig lite på andra tankar. Du smittade mig och stack.
Låt mig få bli frisk.. Så jävla frisk att jag kan börja njuta av livet igen.
Egentligen borde jag inte vara så himla förvånad, jag har inget som håller mig varm längre.
______________
Annars verkar veckan se ljusare ut än på länge, om min kropp vill ge med sig. Idag bär det av till Ann-Louise för lite nagelvård och fotvård. Träningen får jag dock nog stå över denna veckan, men på onsdag är det hampan och ett glas vin på det. Måste ta mig tid att åka till Ljungbyhed också, allt för länge sedan. Ja men jo sen börjar ju Helsingborgs festivalen på torsdag så då lär ni väl hitta mig där en del av dagarna.
& igår var en mysig dag. Så den måste jag också nämna i all hast. Ute och åt först med Päronen och mina systrar och även vår alls fam Åberg. Sen stack jag och lill-sis på bio och kollade in Mamma mia. Tack ja jädrans sån härlig film, Där fick man många varma skratt och all musik får mig alltid lika glad.
Dock slutade kvällen lite konstigt när jag väl kom hem och fick slå mig ner i sängen med täcket över huvudet för att inte vissa all min ensamhet som knackade på dörren. Usch, jag grät både av någon slags lättnad att inte ha några frågor kvar och någon stans inom mig av ren olycka. Men mest av allt för att allt tillsist slutade ganska bra! Även om det för mig fanns det finare slut så var detta nog det bästa. Det slutet jag någonstans velat ha hela tiden, trotts all min kärlek jag ville kämpa för. Du fick mig att vilja kämpa för något vi båda visste slutet på. Du fick mig att tro på något ingen annan ens skulle våga försöka.
Det blev inte i så snabb hast ändå, men nu har jag skrivit det iallafall.
Livet har bara börjat och en dag vill jag bli mamma.
Tack för kaffet!
Fogelberg
Denna lek är för svår för mig.
du säger bara några ord
och låter sen mitt huvud
få sprängas i tankar
du gör mig så glad
för att sen låta mig vänta
när du ringer bedövar det
oron efter en heldag med magknip
när du säger ord jag vill höra
bedövar dom tanken att det
aldrig skulle bli vi igen
Nu vill jag kunna ha bilder!
jewflans blogg, vill inte kunna ladda upp bilder. lackis på detta!
hoppas jag får upp mina bilder snart nock!
Tjarrå !
Fucking jävla 20 år och grunden är lagd.
För att ni kom och gjorde hela min kväll, Tack för alla fina presenter all dans och musik.
Otto, utan dig vet jag inte vad jag skulle gjort, om man ser bort från allt som gick fel den kvällen, så blev rätt mycket ändå rätt lyckat. Fast att alla tält gick sönder & att all pasta gick åt helvete! Fast att det blåste och inte hälften var klart, att ljuset inte hann bli uppsatt pga vädret & att vissa inte döck upp. Men ändå slutade de med att vi stod på vardena bord och dansa. Det slutade med att jag skratta högt! Jag älskar er alla & dig Otto.
Tack för att du kom trotts allt. Jag kunde känna långt inom mig hur besviken du var & rädslan växte inom mig. Det sista jag vill är att såra dig, men jag lyckas ändå. Kanske för att jag är den som är räddast om dig, kanske för att du betyder mer för mig än så många andra! Jag är så medvetom om att jag gör fel, att jag kunde gjort det så mycket enklare. Men jag gör det inte och med faktan i handen, jag aldrig kommer lyckas lika bra som du. Det är bara så!
Men en sak kan jag lova dig, jag gör det inte för att såra dig. Utan för att jag tycker om dig mer än jag kan stå upp för. Jag lär mig stå för det, när du blickar tillbaka.
Så ja, efter många om och men, efter mycket tjat och mycket stress. Så är jag faktiskt 20 år och har en oförglömlig kväll bakom mig som jag ska bevara! Halv vägs till 40 och jag har fortfarande hela livet framför mig, liggande i min hand. Nu ska jag bara leva det! Hela grunden är lagd.
Ett sista tack .. puss!
Kontorsjobb är desamma som ensamhet.
Sitter på jobb, just nu är det hyffast lugnt. Inte allt för mycket att göra på skärmen framför mig.
Kontoret är lika trist och dystert som var morgon. I alla fall i mitt eget lilla utrymme, Jag hör fortfarande dom hemska orden från chefen, när jag fick tillgång till eget; där inne får du det bra, lugn och ro, så bra va? Kan du få jobba i fred.
Nä rädda mig, döda mig vad fan som helst. Jag vill tillbaka där man får sitta i gemenskapen. Där man har ljud om kring sig hela tiden och där man får jobba i takt till musik och skit snack.
Eget kontor är som att bli innelås och till sist tinnar man bort av ensamheten. Speciellt när arbetsuppgifterna jobbas undan snabbt och man får hänga på typ bilddagboken, bloggen och msn!
Men jag vägrar i alla fall stänga dörren!
Jag öppnar fönstret också för att släppa in ljus och luft i mitt rum. Tar två ljupa andetag och tänker att jag borde gå tillbaka det jag ska göra, jobba genom att trycka på tagentknappar och allt vad man kan göra med en faktura eller ett datasystem, som för tillfället är min största uppgift. Skjut mig! Efter det, ska jag gå ut här ifrån till dom andra och fortsätta lyssna på skit-snacket! För här inne lär jag bli knäpp i förtid!
Ekonomi är kul, men inte ensam.
Tur jag skriver, så jag inte börjar prata med mig själv snart ^^
FREDAG BETYDER HELG
Tacka fan för den.
Jag ville alltid vara din.
kroppen darar, jag har svårt att värma mig själv. jag täcker min kropp med kläder, stort täcke. men ingenting lyckas värma mig. jag fryser ändå. för kroppen är genom kyld efter gårdagens händelse. jag försöker förstå att det bara gör ont för ett tag. all kärlek tar slut, ingen varar för evigt. och trotts att jag varit med om det förr så många gånger, gör det lika ont var gång ändå. denna gången kanske det gjorde ondast. jag minns inte. alla tårar gjorde min väg suddig och kroppen har ingen energi kvar, utan mat och utan dig. vad ska den leva på. jag vet att med tiden går all smärta bort, kvar blir bara minnen. men just nu, gör det så ont att det till och med skulle kännas skönt att kastas genom klipporna. jag ska gå glömma och gå vidare älskling. men jag vet inte om jag klarar det idag, kanske inte heller imorgon.
hur kan jag göra så här mot mig själv? jag skapar mina egna problem, jag har själv satt mig i denna sitsen. hur i hela helevete kunde jag göra så här mot själv. för att sen komma på att: Nej fan det var inte så här det låg till, jag var nog ganska överlycklig ändå.
vi delade en kort tid, men ändå hann vi få så många minnen. och det är dom som ekar i huvudet nu! allt jag kastade i sjön. som om jag inte var tacksam nog. som om jag är ett bortskämt litet barn, som bara skriker efter mer. vad skulle du gjort annorlunda? vad begär jag. förlåt älskling, jag inser mina fel. men du är inte lätt att leva med. det är ingen av oss två. jag önskar bara du visat och kämpat lite mer. jag ville bara vara älskad.
jag vet inte hur jag ska handtera nästa vecka. jag kan inte ens hantera denna. kan jag för en gångs skull inte bara få spola tillbaka tiden? bara en dag eller två. mitt hjärta skriker av ångest. och nu är allt försent. ingenting blir som det var, det var du och jag. idag finns det bara jag kvar. jag har aldrig varit så rädd för kärleken. men nu måste jag ta nya tag. med eller utan dig. och väljer utan! jag ska bara vara stark nog.
jag la min framtid i din hand. jag kan fortfarande se framtiden med dig. men på söndag när du kommer hem, kan jag nog inte det längre. säg att du ångrar dig din jävla apa.
Jag bara litar på dig.
Andreas jag vill hålla av dig, utan att hålla fast dig.
För jag älskar värmen från din kropp när du håller om mig,
även om det ibland kan bli alldeles för varmt.
Jag vill ha dig, utan att äga dig.
För jag älskar när du håller om mig tryggt och säkert,
trots att jag känner mig så liten då.
Jag vill tycka om dig, utan att göra om dig.
För jag älskar att du är precis som du är,
trots att du kan vara så svår.
Jag vill vara nära dig, utan att kväva dig.
För jag älskar att hålla din hand i min,
även om det kan bli lite svettigt.
Jag vill ge dig kärlek, utan att ställa krav eller villkor.
För jag älskar att mitt liv ligger i dina händer,
trots att det är så riskfyllt.
Jag vill vara din människa på jorden.
För du är den jag litar på,
även om dom människorna är få.
Jag är en oäkta bloggare.
Var i stan med Långberg och Engström idag, jätte mysigt. Kolla på alla snygga-uppklädda-bal-människor. Brossan var grymt stilig, nästan så man själv får ångest över att man aldrig gick på balen själv. Sen körde jag hem till min älskling och väckte han. Dock börjar han vänja sig vid att inte få sova sålänge längre efter att han jobbat. Han står ut! Sen våldgästade vi Linda och Niklas sen Josefine, nu sover han gott igen. Själv är man ledig imorgon, men jobbar hela lördagen. Astrist att börjat jobba helg igen! SUCK..
Ännu mer suck suck dubbel suck är att jag skadat foten, hinner inte mer än lägga kryckorna sen knäskadan och att dom snott mobilen från mig, som var en vecka gammal. Fuck vilken maxad otur jag ligger inne med. Men vafan jag har väl allt jag vill ha, en mobil hit eller dit, jag som är så sjukligt rik denna sommaren. NOT. Skulle spara satan, för att ha råd att betala hela Malta resan, utan att behöva ta Csn stöd. Japp, men lycka till. Grattis til mig!
Äsch, ska försöka slumra till nu, sovis.
Puss puss puss puss `.´
Hjälp mig att leva
Om jag går i cirklar så hjälp mig att hitta rätt
Viljen är mitt vapen och lusten finns kvar
Men det känns som om jag gör rätt val
Hej, jag är kär
Fast jag vet att kärlek gör en blind
Känns det som jag aldrig sett världen med så positiva ögon
Efter det som varit dåligt, kommer det som gör dig glad.
Regnet piskar hennes rygg. Hon har dragit upp hättan så långt över huvudet att hon bara ser sina egna fötter där hon tar sig igenom det våta gatorna. Där har hon gått länge nog. Regnet vill inte avta.
Hon är så medveten om att hon valt fel. Var dag hamnar vi i vägsjäl. Ett måste att välja en väg, vidare i livet. Hela livet kommer det vara så. Det är bara du som väjler dina egna vägar. Det är bara som sätter dina egna stopp!
Men vilken väg du än tar. Om så regnet piskar skiten ur dig. Så titta aldrig bakåt, låt det vara minnen. För den tiden är förbi. Du kan aldrig pausa. Tiden tickar var du än går.
Efter regn kommer solsken.
Det var längesen hon var så våt. Men när hon tar av sig hättan från ansiktet och tillsist vågar kolla upp. Kan hon känna att hon har solen i naken. Det är svårt att förstå. Men det är sant. Regnet har lagt sig på gataorna och himlen är klarare än någonsin.
Hon vill nästan bara dansa runt där hon står mitt på trottoaren. Även om kläderna fortfarande är våta, så torkar dom. Lyckan av att slippa glömma sig under sin hätta. Under en mask. För att dölja sig själv.
Hon är lycklig.
Efter ensamheten kommer det någon att dela tiden med.
Han tar hennes hand, håller den hårt och börjer sig fram mot hennes öra. Ska hon våga lyssna på vad han har att säga. Kommer regnet piska henne snart igen. Hon vågar knappt chansa. Men hon lyssnar till hans väl valda ord. Hans mun formar, jag vill alltid vara din.
När hela världen står utanför. Alla kan se två människor som känner lycka, men ingen kan komma inpå dom. Hon släpper ingen så nära. Resten får stå där och bara kolla på. När dom älskar i solens värme.
Känn pulsen, känn hur den slår.
Skriket ekar fortfarande i hennes huvudet, där hon sitter i hopa sjunken på hallagolvet med benen upp till hakan, fast att hon vet att han redan slutat skrika för flera minuter sen. Hon vet att han slagit igen ytterdörren för att ge sig iväg. Men rädslan av att våga kolla upp från händerna som hon fängslat sitt ansiktet med, är ett tveksamt steg. Hon vågar knappt riskera att möts av ännu en handflata eller ännu värre, hans knytnäve, tänk om han inte gått. Hon sitter länge, innan hon drabbas av panik och flyger upp från det kalla klinker golvet, tårarna har torkat in på hennes kinderna och ansiktet svider. Benen bär henne bort mot spegeln, det hon ser är det sista hon vill möta sin blick med. Kroppen är magrare än en lyktstolpe och påsarna under ögonen och det svullna ansiktet gör inte att hon ser piggare ut. De små trosorna och den lilla röda koftan är allt som täcker hennes lilla kropp.
Hon står med ett handfast grepp om ytterdörrens handtag, fast besluten om att våga öppna den svarta dörren som varit hans täckmantel hela tiden, bakom den dörren har han gjort henne mycket illa i två långa år. Med sin magra lilla hand trycker hon ner handtaget, plusen slår omkull henne och innan hon vet ordet av, står han framför henne i dörröppning. Innan hon faller mot det hårda golvet, hinner hon slåss av en blotta tanke, tänk om mamma levt.
Han ser ner på sin dotter, det är blod överallt. Han kilver över hennes lilla kropp, går mot köket, häller upp en stor kopp kaffe, sjunker ner i stolen. Han har inte ens mage att kunna fälla en tår, hon var ju bara sex år.
Varje dag har sin charm.
Sängen var sådär härligt ny ren bäddad när jag kröp ner under täcket efter en dag som närmare kunde ha kallat sig världens mest långsinta dag. Den hade känts som om den aldrig skulle ta slut. Varenda sekund blev till långa minuter som bara tickade långsammare och långsammare. Men nu var den slut, äntligen. Morgonen därpå skulle bli skönare, det visste jag.
Till och med klockan halv sex på morgonen en vanlig tisdag i Bransberga, kan man känna att det verkligen att vår i luften. Det riktigt kryper en i naken på en. Dom har lovat 20 grader idag och utan tvekan ska lunchen spenderas i det ljuva gräset utanför kontoret. Som just nu omger hela mig. Där jag sitter vid mitt enkla skrivbord. Jag vet att jag borde jobba, men tanken har spikats sig fast och jobbet blir liggande. Jag får inget vettigt gjort. Det borde göras, imorgon är min sista dag på jobbet, innan Malta. Åh, jag som velat åka direkt, nu vill jag nästan inte åka alls.
Det som innan var spänning är nu allvar. Låt mig slippa känna såhär, jag önskar jag hade haft både lusten och viljan kvar att verkligen vilja åka, då hade det känns annorlunda..
Kan klockan inte bara bli halv fem, den blir det. Bilen tar mig raka vägen till mormor och sedan hem. Huset är fullt av dom människor som jag älskar mest, alla skrattar och tårtan står på borden, hon är så vacker. Känslan av att vilja kunna ge henne allt, hon är min mamma och idag fyller hon år. Alla älskar henne, men ingen kan älska henne lika högt som jag. Dagen drar sin kos och kvällen kryper en tätt intill. Det är fortfarande varmt, och grillen glöder ännu. Mamma ser nöjd ut. Jag sitter i soffan, jag ser det jag ser. Min familj. Åh, om ni bara kunde förstå hur mycket ni betyder för mig.
Mobilen, plingar till. Sms! Det värmer att läsa ytterligare ett sms av dig, där jag sitter och njuter med filten upp över knäna och en dov tv stämma från någonstans ifrån det stora rummet, du får mig att må bra. Jag vet att vi ses imorgon, och det gör mig ännu gladare. Nu vill jag krypa tillbaka till sängen, så det kan bli nästa dag ..
Jag somnar med dig i tankarna.
Dina ögon säger mer än dina ord.
Ögonen, blicken dem ger. Hur kan du bara genom att se, få mig att vilja blunda. Blunda, för att jag inte klarar av att möta din djupa blick mer.
Dem är så vackra, så djuriskt tilldragande att om jag fortsätter se, så lär jag snart falla. Falla, för dem blickarna. Som får hela mig att brinna inombords.
Munnen ler, mellan den smala springan syns de vita tänderna, jag kan inte låta bli. Jag vet att blicken du ger är allvarlig kärlek, men du får mig att må så bra.
Hela jag vill skratta. Lyckan har redan spridits sig i hela kroppen. Vi skrattar tillsammans, åh älskling förlåt, jag kan inte vara allvarlig. Du får mig att bli så glad.
Genom att bara se.
C.A.C.B
Mejlet skickades. Hela kroppen gick upp i högvarav av ren lycka när jag loggade in och såg att mejlet var besvarat. Jag ville vidarebefodra det till hela världen..
Påtal om inget alls, så var det fredag igår som spenderades hos Otto, med Danny & Knoddas. Efter en heltrevlig kväll, delade vi på dubbelsängen, och även om värmen var oändligt outhärdig, så sov jag konstigt nog väldigt gott under det brinnande täcket.
Kvällen är ung ännu och snart bär det av till Brandsberga. Dock inte alltför mycket vin eller sena småtimmar idag inte, jobbet kallar klockan 7 imorgonbitti. Än jag har inte förstått hur jag ska orka ta mig upp, ännu mindre hur jag ska orka jobba.
Jag pratar som om jag hade något att prata om. Nu är det inte långt kvar till Malta och innan jag vet ordet av det, så står jag väl på flygplatsen men en klump i magen och kollar omkring för att hitta någon som kan vissa mig rätt till S:t Julians, som skolan heter. Åh, vad jag både längtar och har ångest. Dubbelmoralen om att åka, gör mig knäpp. Det jag ville komma till, var mest att då hoppas jag kunna få någonting att prata om både på Bloggen & på bilddagboken. Som jag nu för tiden besöker någon gång i månaden. Jag är skitkass på det. Måste ta mig kragen när det gäller mina bloggar och annat shit, som helst borde uppdateras minst en gång i veckan iaf.
Det måste jag också nämna, Niklas min kära Elström, fyller ju 20 i morgon, alltså den 27 april.
Grattis Världens Bästa Du. Dessutom så fyllde PAPPA år i förrigår, (24) så ska passa på och säga att du är den mest värdefullaste PAPPA man kan ha, du är så jävla bra! Fakum är att jag älskar dig skit mycket och det gäller dig också MAMMA, som faktiskt fyller år på onsdag (29). Ni betyder allt för mig, mina älskade Päron.
Så det var det sagt, Grattis hela kittet.
Ha det extremt nice.
Ny dag, nya möjligheter.
Bakfyllan tar över och jag vill bara försvinna. Man börjar som var söndag lova sig själv att aldrig mer dricka, den vätskan som gör att hela magen kan jämnföras med en dag på Liseberg, huvudet vill jag inte ens prata om.
Men nästa helg står man ändå i baren och bedövar sin lever. Att man bara får vara så otorligt korkad.
Sen kommer jag tänka på gårdagen. Vilken helkväll! Tack Matilda, min sköna. Att dansa i neon med dig, det vill jag göra hela livet.
Verkligeheten kommer ifatt.
Huvudet verker fortfarande, men jag tar mig upp ur sängen som ser ut som om natten varit tung. Vänt och vredit på mig för att få en lugn stund från det snurrande rummet. Jag kollar på den sletna telefonen. Ska jag slå ditt nummer? Men lika snabbt som tanken hinner slå mig, lägger jag tillbaka telefonen på nattduksbordet och travar ut i köket efter vatten, dricka något utan alkohol.
Duschens kalla strålar slår mot kroppen. Jag kan inte annat än njuta.
Hela jag mår bättre. Lättnad!
Idag har jag inte bara tagit tillbaka min frihet, utan även brottats med tanken att telefonen ska få ligga kvar där den ligger. Det blir inget samtal. Däremot ska jag slänga på mig min sletna urkvättade skjorta och mina blåa halvdana jeans, sen sak jag med raska steg stiga rätt hem till ditt enkla hem och slå mig ner. Jag är redan på väg ..
Vilken trist dag, men en möjlighet. Nu ska mailet iväg!
Vem tror du att du är?
Åh, igår shoppa jag sönder totalt.
Två väskor, två sjalar, två skärp och 5 böcker. Det är inte det att jag älskar att läsa, ohnej. Men böckerna var väl allmänt snygga och jag kände att dom passa fint i min hylla med sitt intressanta omslag. Dock har jag läst författarens första bok och efter det kände jag bara att jag ville ha fler. Så det blev fem böcker till av hennes skrivna rader. Hon skriver så att jag glömmer verkligheten, jag trivs i hennes värld.
Senare på kvällen blev det lagom mycket fest, tills du kom och hämta mig in på småtimmarna. Hela natten i din famn. Jag tycker om det. Men någonting inom mig berättar att det är fel. Jag kan inte låta bli. Men det är så fel grabben. Men jag älskar det, fast att allt strider mot oss. Jag dras till dig, ditt intressanta jag. Sådär härligt rolig.. Du är det ingen annan någonsin varit! Du får mig att skratta, din jävel.
Bara komma in sådär i mitt liv och frita mig all min frihet. Fängsla mig, få mig att må bra, låta alla mina tankar bara handla om dig. Vem tror du att du är? Prinsen som ska rädda mig från min ensamhet -.-
Jag behöver inga pengar, ingen fast plats..
Vi övertar hela världen inatt (!) Whit you whit you whit you ..
Ibland glömmer jag skriva om det som är bra. De stunder som de faktiskt finns flesta av.
.. jag älskar dom orden.
Eller så älskar jag dom små stunder i livet som gör det värt att leva!
du såg mig med andra ögon.
I LOVED YOU FIRST
.. and
jag vet att orden jag talar är den sannaste sanningen jag någonsin sagt. dom små orden. som än idag ekar i mitt huvud var jag än går. jag var den som älskade dig först, den som fortfarande älskar dig och som alltid kommer älska dig högst. mitt hjärta lever för dig.
var natt i min dröm möts vi på nytt, vi springer genom åkerns vilda grässtrån. du är lika fin som då. vi leker och du tar hand om mig. långt bak hör jag en bil, ser farorna. men jag behöver inte vara rädd. du är där, inget händer mig då. jag vaknar. allt är bara en dröm, men jag vill vara kvar i drömmen, somna om igen. där lever du fortfarande.
jag går till graven, men jag kommer inte enda intill, tårarna suddar min väg. blommorna i handen ramlar ner och når marken. jag klarar inte av det. men du vet att jag tänker på dig. ingen kan älska dig som jag gör.
tårarna slutar rinna. jag lever, men en del av mig kommer alltid vara död, precis som du. jag kan skratta idag, jag ler och jag vet att tiden läker alla sår. men ingen kan någonsin ta ifrån mig ärren, ingen kan ta ifrån mig mina minnen eller min kärlek. det var vi mot världen. den stor skillnaden idag från då är att jag idag är ensam mot världens faror.
åh, om du bara fanns vid min sida.
kylan griper tag i hjärtat. det snöa inte den dagen du dog. då bada jag fritt i vattnet ute vid stugan. idag är det kyligt och den enda värmen jag känner är det vi dela. jag kan minnas hur du värmde mig.
jag kommer alltid älska dig. hur många år det än går ..
men jag kan inte längre dölja att ensamheten gör mig galen. ingen ser det du såg! ingen torkade tårar som du.
just nu behöver jag dig mer än någonsin.
jag ska krypa rätt ner i sängen nu. somna in, jag vet jag är sen. du står redan vid drömmarnas port och väntar på mig. förlåt jag kommer nu, jag längtar efter dig. god natt och sov gott!
.. nu är jag där jag vill vara.
2002-04-06 L.F
du lämnade jorden, men jag lämnar aldrig oss.
i år är det för många år sen du .. du ..
